Johannas

Jaha och så hände det oundvikliga. Jag bet sönder tanden. Jag bet sönder den tand som tandläkaren under hela min uppväxt försökt göra normal. (Den har en liten defekt; den har ingen emalj...). Konstigt nog gör det inte alls ont, (än så länge), känns ingenting.. Men jag måste ändå få den tillfixad. Vore just snyggt att mer skulle hända den nu.
Så, jag sitter och försöker ringa till tandläkare här i Växjö, men det är telefonkö på telefonkö och "återkom om en halvtimme" och såklart min mobils lustiga fasoner. Den stänger av sig, går igång, ligger och burrar och hittar inte SIM-kortet. Just vad jag behöver idag, eller inte. Jag har knappt sovit inatt heller, så jag är lite extra känslig.

Men bara så att alla vet. Jag tycker inte inte inte om tandläkaren. Jag har tillbringat FÖR mycket tid där. Både med tandreglering och annat mög. Fem tänder har dragits ut och det förvånar mig inte om detta blir den sjätte.
Jag suckar och pustar och gråter en stor skvätt. Jag ska ta mig i kragen och ringa lite till. Fastän hjärtat snart hoppar ur bröstet på mig. Vad ska man med tänder till; sätt in lite järnbitar i min mun så jag slipper mer besvär.
Ha ni en bra eftermiddag...!