Johannas

H har varit här hos mig hela helgen.. Det har varit så himla mysigt med massa långpromenader och god mat, grillning, gott sällskap och hans hand att krama mitt i natten. Nu har han åkt, han är snart hemma i Sölvesborg igen och ensamheten ligger och lurar här i lägenhetens kvällsdunkel. Kaffet smakar inte lika väl när det inte dricks i sällskap och disken känns omanövererlig. Men jag står ut.. Det är bara 2 veckor kvar nu. Eller rättare sagt, om två veckor är jag där..
Imorgon är det tillbaka till CLV och praktiken.. Vi får se hur det går och om jag klarar mitt "prov" - ett samtal i cirka 20-30 minuter med en patient.....
Jaja, nu är jag lite sömnig..
Godnatt!

Men jäklar! En måndagskväll? Det tog ett glas, sen fnissade vi så det stod härliga till!!! Har tillbringat kvällen tillsammans med Sandra. Vi har käkat popcorn, kollat talang och delat en flaska rött. För detta får för min del räknas som helgdag då jag är ledig imorgon. Äntligen! Så det blir en runda runt sjön och en kolla på lite Allkårsaktiviteter som Växjöstudenter bjuder på imorgon. Samt tvätt, disk, städ - allt sånt man inte hinner med under praktikdagarna! Nästa år hoppas jag att jag slipper praktik denna tiden, utan bara kunna vara ledig. Nu är det dock inte så många veckor kvar - om 3 veckor "bor" jag hos H över sommaren. Härligt, mysigt och alldeles underbart att ha detta att längta till och hoppas att tiden går snabbt som tusan dit.
Tack Sandra i alla fall för en supertrevlig kväll! Detta får vi helt klart göra om ;)
Godnatt Världen!

Jag som var så full av iver att berätta inifrån psykvården, hur det egentligen är.. Men vart tog tiden vägen? Framför allt, vart tog skrivarlusten vägen? Den försvann väl med tröttheten och den ständigt pågående tankeverksamheten om hur, var, när och om. Men så tog den slut.. Och för en hel helg kunde jag slappna av, i sommarvärme, solljus och brevid min älskade. Sedan drog det igång igen och nu, nu är jag så nära sjuksköterska jag kan komma just nu, på CLV avdelning 33 Kärlkirurgen. Är inte det spännande så säg!! Men jag vet fortfarande inte om detta verkligen är något för mig? Jag vill prova mer, se mer, läsa mer! Jag vill ju till slut jobba på ett äldreboende, eller vill jag? Det är inte länge tills jag ska börja söka jobben på riktigt, leta, hoppas, önska.
Jag måste i alla fall lära mig somna. Och tänka bort måstet i att somna. Jag har jobbat kvällspasset, till halv tio. Nu börjar jag igen klockan sju. Slitig dag imorgon tillsammans med min besvärliga patient. En patient med glimten i ögat och den starkaste viljan på jorden. Därtill ett humör som inte är av denna värld. Så, jag trivs otroligt bra med min patient, samtidigt som jag inte alltid är önskvärd där. Uttryckt mig rätt? Svår nöt att knäcka. Motivera den som inte vill motiveras och så vidare.
Nu ska jag försöka med det där att somna....
Godnatt