Johannas

Ett nytt liv börjar snart. Utan tryggheten av att vara programstudent - alltid veta när nästa kurs börjar, vart pengarna kommer ifrån och vad som förväntas. Nu börjar paniken krypa. Hur ska jag först av allt, klara de allra sista tentorna - de känns övermäktiga! Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag ju att jag inte kan ännu. Ångest!

Det känns som att jag pluggar konstant. Är inte näsan i böckerna så maler allting inuti huvudet. Rör ihop sig, rätar ut sig och rör ihop sig igen. Jag är så rädd för att misslyckas eftersom det är så mycket som står på spel. Jag får inte misslyckas, jag SKA inte misslyckas. Och framför allt så vill jag lyckas och fokusera på det positiva.

Värst är väl att jag borde planera examensfirande och jag har verkligen inte tid. Får sån ångest bara det nämns. Jag kan inte lägga tid på det. Lägger jag tid på det så förlorar jag pluggtid - och då kan jag inte ta examen!

Nu sitter jag återigen uppe halva natten, helt panikslagen över att jag imorgon kommer att vara kanontrött och behöva femton koppar kaffe för att orka plugga och sen somna på eftermiddagen för att jag helt enkelt inte orkar. Skit också!!!!!!!!!