Johannas

Min mormor, min älskade mormor virkade och stickade. I ett rasande tempo, mängder med olika saker. Jag och mina syskon fick välja färg och sen fick vi en varsin tröja. Jag har kvar den sista tröjan jag fick av henne. Det var obligatoriskt att ha den på sig på grillkvällarna vid stugan när kylan smög sig på. Det hörde liksom till. Den sista tröjan passar fortfarande, lite stor och härlig. Ljust lila med inslag av vitt, jag minns när hon visade mig garnet hon hittat och frågade om jag ville att hon stickade en tröja till mig i den färgen. När den var klar var den lite för stor - och det är jag så tacksam för idag eftersom jag fortfarande kan använda den. När jag gick på lekis hade jag jordgubbsmössor i mängder. Jordgubbar, hallon, omogen jordgubbe, potatis, blåbär - you name it! Vad helst jag bad om - så fick jag det. Till många av mössorna fanns också tillhörande tumvantar.

Virkade gjorde hon också massor. Överkast till samtliga sängar, fina dukar (så många att många nog aldrig kommer att användas). Hon satt i sin soffhörna med benen på bordet och den starka lampan på och virkade så det kunde rykt om fingrarna. Och den lilla virkkorgen på golvet framför. (I den fanns en jättefin rosa och fiffig sax som man kunde fälla ihop och veckla upp en miljon gånger, supervass - så det fick jag faktiskt inte göra egentligen).

Jag kanske var sju tror jag när jag frågade mormor om jag inte kunde få lära mig att sticka. Tydligen hade jag sagt fel och bett om att få lära mig att virka för besvikelsen var ganska stor när mormor en dag hade med sig virknål och garn till mig. En grön Inoxal nummer 4 och vitt bomullsgarn. Men då hade hon bestämt att nu skulle jag lära mig. Så jag virkade fram och tillbaka, fram och tillbaka tills mormor var nöjd med maskorna. Mormor visade hur man virkade en rund duk med olika mönster i. Den ligger på ett bord hemma hos mamma. Sen började jag experimentera. Jag hittade kassar med garn på vinden och virkade blommor och blad, längder och fula små konstellationer och mormor tyckte att de var såååå fina.....

Den första virknålen ♥

Sen fick jag en övernattning hos mormor stickor och garn att lära mig sticka med. Orange garn. Jag skulle då sticka en halsduk. Och nej, den halsduken är fortfarande inte färdig. Sticka verkar inte vara min grej alls.

Sen hade jag uppehåll bra många år tills jag fick ta ut mina allra första semesterdagar vid jul och i början av 2012. Jag letade runt på nätet efter nåt att göra, det kliade i fingrarna och ramlade över mönster till amigurumis. Då bara forsade virklustan genom mig och sen dess har det blivit måååånga virkade saker. Skor och mobilfodral och kakor, djur, korgar och mormorsrutor.

Nu visade det väl sig att amigurumis inte riktigt är min grej, det är lite för smått och lite för mycket pill och fästa trådar... Det är det visserligen på de randiga mobilfodralen också ju, men ändå... Amigurumis - där tryter tålamodet kvickt!