Johannas

Att jag hamnade här, som legitimerad sjuksköterska. Det har jag varit i lite mer än två år nu.

Jag som skulle bli pizzabagare, hästtränare, sångerska, elektriker, balettdansös.. Trådar i livet som drog åt alla håll och kanter. Vad ville jag? Vad var min stora passion?

Min stora passion visade sig vara att kunna hjälpa, stötta och vårda. Bland annat.

När jag går ner i omklädningsrummet, öppnar den orangea dörren till mitt skåp och byter om till rena, vita arbetskläder blir jag sjuksköterska. En yrkesroll jag iklär mig. Jag blir nog en mer framåt person, en som vågar svara i telefon och ringa massor med samtal. Som vågar fråga mina patienter om alldeles intima och privata saker. Hur många personer frågar människor på jobbet hur de skötte sin mage sist och hur det såg ut? Jag tar för mig mer och jag får använda det jag pluggat in under långa nätter inför tentorna.

Jag har alldeles fantastiska kollegor, en superbra chef och ett arbete som är omväxlande och givande på många sätt. Att ha fantastiska kollegor innebär också en enorm samlad kunskapsbrunn att hämta ifrån hela tiden. Vi kan alla något som någon annan kan ha nytta av och vi hjälps åt. Vi är ju där för att ge bästa möjliga vård till våra patienter. Jag lär mig ständigt nya saker, både praktiska, teoretiska och personliga. Jag utvecklas hela tiden. Det är som att gå på en stig, där varje nytt krön på backen innebär en ny möjlighet till inlärning och ett nytt möte.

Möten är fantastiska. Genom att få ta del av andras liv får jag så mycket tillbaka. Mer insikt om mig själv och mer värdefull kunskap om bemötande. Om att konstruera ett vårdande möte. Jag ska inge förtroende för min patient, trygghet och säkerhet.

Det är allt som oftast en mycket hög nivå på min arbetsplats. Tempot är ofta högt och stressen ligger som en fuktig trasa i nacken. Men det är roligt, vi gör nytta och vi är bra! Det är spännande att prova nya saker. Det är otroligt härligt när man kan hjälpa någon med små medel likväl som stora. Att hjälpa någon upp ur sängen, få smärtlindra den som har ont och ta tag i situationer där det sker en snabb försämring hos en patient. Variation.

Jag kan lika väl som alla andra tycka att lönen är skrämmande låg, när jag ser inifrån hur vi arbetar. Vilka som är mina arbetsuppgifter, mitt ansvar. Det är ingen vidare ingångslön och ingen vidare löneutveckling. Människor jag möter utanför vården har inte alltid särskilt bra insikt i vad jag gör. Många gånger har jag fått påståenden som "du torkar väl mest bajs?", "får du ge sprutor????", "STÅR DU OCH BLANDAR VISSA LÄKEMEDEL?????". Jag torkar en del bajs, jag ger massor med sprutor och vissa läkemedel ska spädas, blandas i dropp och ges på speciella sätt. Intravenösa antibiotikor till exempel. De kommer inte färdigblandade - det är vi som blandar dem, ibland med risk att få stänk på sig. Men allt som oftast är någon intresserad och väljer att lyssna och blir ibland lite förvånad över vad mitt arbete egentligen innebär.

Det finns så mycket positivt med mitt arbete som sjuksköterska. Att läsa till sjuksköteska, det är ett beslut jag inte ångrar. Att arbeta på en kirurgavdelning är avgjort det roligaste jag provat hittills och jag hoppas på att göra det länge till. Det går ofta snabbt och patienterna tillfrisknar ofta snabbt och det är härligt att se att de mår bra när de går hem ifrån oss.

Men den bästa känslan, det är att få gå ner till omklädningsrummet, öppna min orangea metalldörr och byta om. Till mina kläder, bli bara mig. Och få gå hem med känslan att idag, idag gjorde jag skillnad för någon annan och jag lärde mig något nytt.