Johannas

Igår, efter att jag slet som ett djur för att knappt komma någonvart med uppsatsen, tänkte jag vara en snäll "nästan-sambo". Diskade, vädrade och tänkte ut en smarrig middag åt min hårt arbetande H. Min egenhändigt komponerade köttfärslimpa, brunsås och potatis + lingon och inlagd gurka. Men det är ju som sagt en tidskrävande maträtt, limpan ska vara i ugnen ungefär en timme och under den timmen började mannens mage knorra lite. Så jag gjorde en fin sak - basilika/tomat/olivoljebröd med tomat/vitlök/basilika/olivoljaröra på. Mumma, men det passade inte till huvudrätten. Strunt sammma det blev skitgott. Till efterätt blev det äppelkaka med vaniljsås från i förrgår - på svärmors vis!
Jag fick så mycket beröm igår för maten så jag nästan blev tårögd. Vad är det med mig? Gråtfasoner!
Idag pillar jag med projektplanen till C-uppsatsen och jag har ångest för jag vill inte åka upp till Växjö. Jag vill inte! Det ligger som en klump i magen och rotar runt. Usch! Jag trivs alldeles för bra här - lugn och ro på dagen - sällskap på kvällen/natten. Världens bästa sällskap dessutom!
Här kan jag verkligen koncentrera mig. Ingen som spelar dunkamusik hela eftermiddagarna och nätterna, inget kallt biblioteksrum med en kvinnohatare inuti (det där sista var lite överdrivet och jag ville bara hänga ut honom lite på pin kiv).

Sitter här och försöker njuta av livet i denna underbara stad med en kopp kaffe i högsta hugg. Snart måste jag få i mig en bit mat - och bli av med klumpen i halsen. Hemma är här.