Johannas

VM är över (Paul hade rätt, så bra), åskvädret är förhoppningsvis över, jakten på min telefon är över.. Mycket annat är på väg mot sitt slut, mycket annat har precis börjat.

Vemodet klänger sig fast i bröstkorgen och tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag har inget bra svar på frågorna som dyker upp, inget bra svar alls. Tankarna snurrar, känslorna stormar. Det blev inte som jag hade hoppats, det blev istället så som jag trodde att det skulle bli. Sämre.

Jag fick äntligen träffa några av de jag saknat mest i mitt liv den senaste tiden - min klocka nästan stannade när jag flyttade till Växjö. Här hemma fortsatte livet utan mig och nu ville jag ha tillbaka en bit av det. Och det fick jag...

Jag vill ha sommarnätter på bryggan, jag vill ha en lång promenad i solnedgången tillsammans med någon jag älskar, jag vill ha en stor glasstrut med massor av kolasås, bärkalas med grädde, en läskande drink och glada skratt, jag vill dela en flaska vin till somrig musik och gå med brunbrända ben längs strandkanten. Jag vill vara den personen jag lämnade, den som aldrig kommer tillbaka. Jag måste lära mig om mig själv igen, på en nygammal plats, mitt i kaoset.
Jag vill ta vara på sommaren och det ska jag göra på mina egna villkor från och med ikväll.

Imorgon väntar jobbet igen..
Godnatt