Johannas

Jag är inte skapt för att vara ensam. Så här sitter jag nu, klockan halv fyra på natten. Ska vara uppe och vaken imorgon klockan åtta. Jag kan inte somna, för här hörs bara mina andetag. Sängen är tom, hård och kall. Hela lägenheten är tom, hård och kall. Ingen hand att ta tag i en liten stund, eller en nacke att pussa på.. Ingen famn att krypa in och bli alldeles snurrig av kärlek av... Åh vad jag saknar dig!
Meningen är att försöka göra allting klart här imorgon eftermiddag, så jag åker tillbaka till Sölvesborg igen imorgonkväll. Då sparar jag tid till att bara vakna och skriva på onsdag, istället för 2-3 timmars resa.
En natt till utan normal sömn känns ju inte lockande. Dessutom är jag supersugen på stuvade makaroner och mina egna köttbullar! Och jag är supersugen på en lång, varm kram! Det bästa med att vara ifrån varandra är att det är så härligt när man väl träffas igen... Men jag vill träffas nu, nu räcker det med ifrån-varandra-tid!

På fredag eftermiddag ska jag ta ledigt från skrivning och åka med syster in till Kristianstad och handla de sista julklapparna. Lillebrors, mammas, pappas och elins. Något mer till lille-julafton hemma hos M kanske? Det har tillkommit folk i vår skara. Vi är numera 11 stycken. Det är ett rejält uppsving med tanke på att när traditionen startade (jag var inte med då) så var dom 6 stycken. Året då jag hoppade på karusellen var vi 8 stycken. Och nu 11. Det har både tillkommit och bortfallit personer. Men vi blir ett mysigt gäng och jag ser fram emot det! (Vi blir till och med TRE tjejer!)

Nu ska jag krypa ner i bädden med en bok och se om ögonlocken mot sin vilja faller ihop tillslut... Hela tankeverksamheten riktas hela mot "varför är det en vägg där H ska ligga?"

Ett dystert, men välmenat Godnatt!