Isn't she lovely..
Pizza o cola och film. Och lite ostbollar...
Denna gången blev det Little miss Sunshine.
Varken Sara eller jag lyckades nog reda ut
vad det var dom egentligen ville ha sagt med den.
Antingen "var dig själv och misslyckas" eller
"var en barbie och lyckas". Eller är det bara jag
som inte ser charmen i att se en liten flicka
bli bortgjord?
Skitsamma att det var film. Jag blev inte glad
alls av det. Sen får så klart alla andra
tycka som dom vill.
Jag smäller till med en typisk bild på mig själv eftersom det är för sent för att fråga om lov för de andra.
Och H vill inte alls synas.
Synd, för han är riktigt snygg och borde visas upp för hela världen!
Puss!
Jag vet inte varför jag inte är trött, med tanke på att jag endast sovit 1 timme (mellan 6 och 7 imorse) och bara småslumrade i konstiga drömmar timmarna innan dess.
(Jag skänka bort mina bebisar? Nej, skulle inte tro det!)
Så. Blir det lite Legends of the Fall innan man svimmar av?
Den ligger för övrig på en säker plats bland mina andra såna, starka, manliga, galet häftiga vildmarksmän som är superbra kompisar med vänliga men bestämda indianer som kan allt, typ prata med djur och bygga ett hem av ett löv-filmer.
Men nej. Nog med kladdande. Ögonen svider. Hjärtat svider av avståndet hemåt! Hur kan man lämna något man har så djupt rotat i själen? Precis, man lämnar inte, man bara låtsas som att man inte vet bättre och rymmer på äventyr ett tag. Med en enorm hemlängtan. Jag älskar min hemstad på hösten. Och vintern. Och våren och sommaren.
Precis.
Gonatt!
Ska du komma hem i helgen eller kan jag åka upp till dig?