Julkalendern 4. Berätta om en person som du beundrar
Datum: 2011-12-04 Tid: 15:00:00
En person jag beundrar. Jag beundrar många... Svårt att välja bara en....
Men, okejdå. Jag väljer att berätta lite, lite om min mormor.
Älsklingsmormor föddes på en gård, näst sista barnet i en skara på fyra. Hennes egen pappa dog när hon var baby och fick efter en tid en plastpappa (skitmodernt) som även var hennes farbror. Hon hade då två äldre systrar och en lillebror (som för övrigt bor kvar på gården nu). Hon knogade och slet på gården tillsammans med övriga familjen. När hon sen blev lite äldre läste hon till vårdare, inom psykiatrin och träffade då en man. Med denne man blev hon gravid (ja det är min morfar) och sedan lämnad. Gravid. På 60-talet. Nu vet jag inte alla detaljer och det jag vet behöver jag faktiskt inte låta alla andra veta. Men i vilket fall fick hon komma hem igen och fick min mamma. Hur som haver blev hon ihop och lämnad en gång till av min morfar och uppfostrade sen min mamma ensam, samtidigt som hon arbetade som vårdare på psyk i Kristianstad.
Hon hade det tufft ekonomiskt. Hon hade det nog inte så lätt på något plan på den tiden som ensamstående mamma. Men jag måste säg, hon gjorde ett fantastiskt jobb! Min mamma är så fin!
Nej, jag orkar banne mig inte hålla på att kringgå detaljer såhär. Så det får sättas punkt för jag bara pladdrar planlöst.
Eftersom mormor hade epilepsi fick hon inte köra bil, hade ingen bil därav och åkte därför alltid buss och tåg till oss. Så det blev ju inte så ofta. Men vi hälsade på henne. Men något hon ofta sa i telefon till mig de sista åren var att hon trivdes ensam, men att det kändes ensamt, att hon saknade oss. Mormor hade även en kolesterolsjukdom, en ärftlig sådan och den hjälpte till att avsluta hennes liv i form av en rejäl hjärtinfarkt på kvällen den 1:a april 2005. Ensam i sin lägenhet.
Punkt.
Men, okejdå. Jag väljer att berätta lite, lite om min mormor.
Älsklingsmormor föddes på en gård, näst sista barnet i en skara på fyra. Hennes egen pappa dog när hon var baby och fick efter en tid en plastpappa (skitmodernt) som även var hennes farbror. Hon hade då två äldre systrar och en lillebror (som för övrigt bor kvar på gården nu). Hon knogade och slet på gården tillsammans med övriga familjen. När hon sen blev lite äldre läste hon till vårdare, inom psykiatrin och träffade då en man. Med denne man blev hon gravid (ja det är min morfar) och sedan lämnad. Gravid. På 60-talet. Nu vet jag inte alla detaljer och det jag vet behöver jag faktiskt inte låta alla andra veta. Men i vilket fall fick hon komma hem igen och fick min mamma. Hur som haver blev hon ihop och lämnad en gång till av min morfar och uppfostrade sen min mamma ensam, samtidigt som hon arbetade som vårdare på psyk i Kristianstad.
Hon hade det tufft ekonomiskt. Hon hade det nog inte så lätt på något plan på den tiden som ensamstående mamma. Men jag måste säg, hon gjorde ett fantastiskt jobb! Min mamma är så fin!
Nej, jag orkar banne mig inte hålla på att kringgå detaljer såhär. Så det får sättas punkt för jag bara pladdrar planlöst.
Eftersom mormor hade epilepsi fick hon inte köra bil, hade ingen bil därav och åkte därför alltid buss och tåg till oss. Så det blev ju inte så ofta. Men vi hälsade på henne. Men något hon ofta sa i telefon till mig de sista åren var att hon trivdes ensam, men att det kändes ensamt, att hon saknade oss. Mormor hade även en kolesterolsjukdom, en ärftlig sådan och den hjälpte till att avsluta hennes liv i form av en rejäl hjärtinfarkt på kvällen den 1:a april 2005. Ensam i sin lägenhet.
Punkt.
Tankar och tycken
Trackback