Johannas

Började dagen med att ha sovit sköna tolv timmar hos H, efter en mysig kväll med grillning och en cykeltur ner till glassbåten.
Glad i hågen, pigg och med apitit på lite sol innan kvällsjobb får jag ett sms med röstmeddelande. Ringer upp med detsamma och får vara flexledig ifrån jobbet heeeela kvällen!!!

Kör hem till mor och far på gården och solar och njuter av värmen tillsammans med mor och systeryster.
Ko-förlossning pågick i ladugården, kisarna myste på trappan.

Så får jag ett samtal ifrån chefen.. Med bultande hjärta - så fick jag förlängt på mitt vikariat! Lyckan är TOTAL! Åh, vad glad jag är! Det gjorde min dag fullständigt!

Körde med syster och köpte fika att fira med. Kaffe och tårta i solen. (Man kan fira allt - om det firas med tårta o kaffe).

Ko-förlossningen började dock gå sämre. Papi ringer veterinären som tar GOD tid på sig innan hon dyker upp - stressad!
Hon känner inuti kon, inte riktigt öppen, men kalvis vill ut. Kopplar rep om kalvbenen och drar. Vet. säger att hon måste vidare till en kolikhäst, men ska komma tillbaka snart och se hur det går.
Papi och mamma står och växeldrar. Ingenting händer - INGENTING. Pappa känner i kon, ingenting förändras. Kommer EN enda värk under tiden. Vet. kommer tillbaka efter nästan två timmar och blir helt paff när ingenting har hänt. Hon känner i kon, ingenting har ändrats. Ko får en spruta i svansen med nåt (Oxytocin?). De kopplar på en maskingrej som ska hjälpa till att dra hårdare. Drar och drar. Tillslut kommer lilla kalvis ut till hälften - och fastnar. Pappa och vet drar och drar. Nu är det viktigt att kalvis tar sig ut, annars går det illa. De kopplar på maskinengrejen igen, men kalvis har fastnat alldeles.
Nu blir det panik, mamma och jag får stoppa in hela händerna i kossan och smörja kalvis och kossa med glidmedel. Kalvis vill inte lossna ändå!
Plötsligt halkar kon och trillar pladask på golvet. Nu är det total panik att få ut lilla kalv som börjar bli blå om nosen. Pappa och veterinären ligger på golvet och drar för glatta livet. Tillslut glider kalvis ut - och mår inte bra. Vi börjar gnugga kalv med halm, få den torr. Men så vill den inte riktigt andas heller, så jag får massera den på magen. Lite panikslagen och rädd får jag erkänna. Så upptäcker vi mitt i allt att fru ko har fastnat med huvudet och har det jobbigt med andningen hon också. Så for mamma upp och försökte lossa henne, men nej. Tillslut får de upp huvudet och vi släpar upp lilla kalv till sin mamma som får nosa och kika. Då ser vi att efterbörden har plockat med sig lite av livmodertappen ut = INTE bra! Den åkte tillbaka dock, när ko lyckades ställa sig upp. Vi fick hjälpa henne med det också.

Tillslut så har det ordnat upp sig, kalvis är piggare och har bra färg. Kon slickar på sin kalv och så får vi in dem i boxen tillsammans. En lite spännande sak att tillägga är att den där kvigan hade ingen aning om att hon höll på att förlösas, hon hjälpte inte till alls! Hon hade ett par värkar under hela förlossningen...

Nu tjuvkikade jag innan jag åkte hem och de låg sött tillsammans :)

Sen blev det en mysig grillmiddag vid stugan vid havet tillsammans med hela familjen utom H.

Hängt med lillebror på hans rum resten av kvällen.

Nu är jag precis hemkommen och helt färdig. Ska krypa ner framför en film och sen sova massor, alldeles lycklig över en underbar dag!

Godnatt!