Johannas

Okej. Så här är det. Jag har jobbat natt och är troligtvis lite övertrött.

Jag har druckit massor med kaffe...

Men. Jag startar 08 (hemkommen) med intresse nummer ett: Dricka kaffe. Det är supergott.
Jag fortsätter med intresse nummer två: BodyBalance. Nötar en stund. Tappar tron på mig själv och pausar en stund.
Glider då lätt in på intresse nummer tre: Virka och titta på dr Phil på youtube. Detta går även utmärkt att kombinera med intresse nummer 1.
DÅ! Helt plötsligt märker jag att fingrarna minsann kliar efter något helt annat. Blicken drar sig gång på gång mot något mörkt i hörnet. Något som jag ofta har dåligt samvete över, något som stått där lite, lite för länge och alldeles för ofta gnäller "rör mig", "ta i mig" och "för bövelen SPELA PÅ MIG". Eller ja.. Kanske mest "snälla, snälla stäm mig för jag låter just nu förjävligt". 

Så, jag plockade fram min cello. Och mängder med känslor blossade upp. Min älskling är nu putsad. (Note to self: packa aldrig mer ner en oputsad cello. Det blir hartsrester i hela fodralet). Stråken är nyhartsad. Mitt hjärta svämmar över av kärlek till en tingest av trä. Cellon är stämd, inne på sextonde rundan nu (tror jag) och den jäkeln ger inte upp alltså. D-sträng släng dig i väggen och börja samarbeta.....
Jag funderar allvarligt på att få såna där fancy stämskruvar fixade på den, såna som man har på gitarrer. Som man bara skruvar lite lätt på. Istället får jag i stort sett bruka våld för att få dit dom. Trä mot trä liksom. Tufft. 
Men vackert. 

Och det är lite småjobbigt just nu att hoppa över D hela tiden.... Så, intresse nummer 1 får ta över en liten stund medans jag funderar ut ett bra knep för detta....

Kram och hej