Tung dag
Datum: 2010-03-18 Tid: 00:15:45
Jobbig dag på praktiken idag. Mycket att hålla reda på, mycket att hålla i huvudet. En del saker är tunga utan att man riktigt kan sätta fingret på varför. Mycket handlar om att inte bara krafsa på ytan utan störtdyka ner i en annan människas innersta vrå, att vara en del av det för en stund. Han eller hon behöver lätta sitt hjärta och jag i den stunden vågar vara den som tar in och lyssnar. Det tar tid och det tar ork, men det är alltid värt det. Det är i de stunderna, då du får det där extra leendet, att din hand trycks hårt och förs upp till en kind som ett extra ömhetsbevis som du vet att du gjort skillnad. Du har hjälpt och du har stöttat.
Det handlar inte alltid om det medicinska, om det rent praktiska även om det är en mycket stor del. Där kan man alltid lyckas. Men att nå fram till någon, skapa ett förtroende, eller som det så fint heter på vårdvetenskapligt språk - en vårdrelation ur ett vårdande möte, där är vi alla olika och har alla olika förutsättningar. Jag skyndar hellre med att bädda en säng, för att sedan kunna slå mig ner på kanten av den för att lyssna till en livshistoria som spelar stor roll i min bild av patienten. Det är det jag värderar i mitt framtida yrke, trots att allt praktiskt arbete är mer eller mindre roligt och givande. Att kunna vara en bit på vägen. Jag blir förmodligen inte ihågkommen alls för den jag är och det är heller inte syftet, men det kommer förhoppningsvis finnas ett minne av någon som fanns där och ville hjälpa, stötta och uppmuntra. I alla vårdande yrken, där du är nära av patienterna ger du ofta en bit av dig själv. Vissa patienter fastnar mer än andra och "man kan inte älska alla patienter". Men man kan vårda genom människokärlek på en värdegrund att här är vi alla lika oavsett vad vi gjort, eller vad vi inte gjort. Den här tiden har fått mig att omvärdera mycket av min syn på olika saker. Hur det är att arbeta på sjukhus. Hur undersköterskor är (på 3:an är de alldeles underbara och duktiga). Hur en avdelning kan fungera ok. Det är så mycket, så svårt att bena ut vad det egentligen är, men det är en stor erfarenhet. Jag önskar att alla mina praktiker gett samma tillfredsställelse som den här ger. Jag ser verkligen fram emot mitt framtida yrke nu, mer än någonsin! Godnatt!
Det handlar inte alltid om det medicinska, om det rent praktiska även om det är en mycket stor del. Där kan man alltid lyckas. Men att nå fram till någon, skapa ett förtroende, eller som det så fint heter på vårdvetenskapligt språk - en vårdrelation ur ett vårdande möte, där är vi alla olika och har alla olika förutsättningar. Jag skyndar hellre med att bädda en säng, för att sedan kunna slå mig ner på kanten av den för att lyssna till en livshistoria som spelar stor roll i min bild av patienten. Det är det jag värderar i mitt framtida yrke, trots att allt praktiskt arbete är mer eller mindre roligt och givande. Att kunna vara en bit på vägen. Jag blir förmodligen inte ihågkommen alls för den jag är och det är heller inte syftet, men det kommer förhoppningsvis finnas ett minne av någon som fanns där och ville hjälpa, stötta och uppmuntra. I alla vårdande yrken, där du är nära av patienterna ger du ofta en bit av dig själv. Vissa patienter fastnar mer än andra och "man kan inte älska alla patienter". Men man kan vårda genom människokärlek på en värdegrund att här är vi alla lika oavsett vad vi gjort, eller vad vi inte gjort. Den här tiden har fått mig att omvärdera mycket av min syn på olika saker. Hur det är att arbeta på sjukhus. Hur undersköterskor är (på 3:an är de alldeles underbara och duktiga). Hur en avdelning kan fungera ok. Det är så mycket, så svårt att bena ut vad det egentligen är, men det är en stor erfarenhet. Jag önskar att alla mina praktiker gett samma tillfredsställelse som den här ger. Jag ser verkligen fram emot mitt framtida yrke nu, mer än någonsin! Godnatt!
Tankar och tycken
Mitt namn: Annika
Med den inställningen kommer du att vara väldigt omtyckt på ditt framtida arbete! En härlig text att läsa.
Trackback